En instickare om svininfluensan och en julskvätt Bob Dylan

av Hellstranders

Så var man stungen i armen och (förhoppningsvis) skyddad från den i pressen så avigt upphaussade svininfluensan. Jag och en arbetskamrat knallade över på chans på lunchen. Jag hade befarat köer à la Liseberg en solig sommarlördag men det var näst intill öde på vårdcentralen.

Vi var inte listade dit vi gick, utan hoppades på att det skulle gå bra ändå.

– Välkomna, sa en dam vid ingången.
– Vi vill vaccinera oss.
– Är ni listade här?
– Nej.
– Då går det tyvärr inte.

Jaha, det var bara att så vackert traska tillbaka. Men som tur var fick min kollega en snilleblixt. Hon frågade:

– Men kan vi lista oss här då?
– Visst, åk upp till fjärde våningen.

Okej, vi tog hissen upp, skrev på en blankett, och åkte ner igen.

– Nu är vi listade, kan vi vaccinera oss nu då?
– Välkomna!

Så svårt var det. Tog knappt 10 minuter. Uppenbarligen är det bara att lista sig tillbaka till den gamla vårdcentralen när man behöver. Kan ju vara bra att veta. Hej och hå.

—-

Bob Dylans julskiva Christmas in the Heart snurrar mer och mer och växer för varje lyssning. His Bobness harklar sig igenom den amerikanska julsångstraditionen med värdighet, glädje och respekt. Det är inte Bob Dylan som talar, det är budskapet. Låtarna. Julen.

Annonser