David Bowie Top 3

av Hellstranders

Är inne i en intensiv David Bowie-period. Toklyssnar. Han har varit en av mina stora sen jag såg videon till Life on Mars? första gången nån gång i början av 70-talet. Alltid på väg, ständigt sökande, och hittande.

Och bara därför: mina Top 3 Bowie-ögonblick:

1. Redan nämnd – första gången jag såg videon till Life on Mars?. Kan ha varit 7 eller 8 år. Där var han, i grön kostym och morotsfärgat hår, sjungandes en låt som kändes som om den kom från den planet texten ifrågasätter. Vad är det där?!, minns jag att jag utbrast. Det är David Bowie, svarade min syster, åtta år äldre och (den lyckosamma) skulden till att jag större delen av min uppväxt lyssnade på musik som fick mina jämnåriga kamrater att ifrågasätta mitt förstånd. Det var nåt nytt, nåt annat, och jag tror att det gav mig en första skjuts åt att förstå att en artists musik ibland kan handla om mer än själva musiken.

2. Ullevi 1983. Första gången jag såg honom live, välplacerad ca 5 meter från scen. Jag har läst att han vid den perioden upplevde att musiken rent generellt drev åt att bli mer maskinell och kall, och att han därför ville leverera värme, glädje och färg. Let´s Dance var hans budskap. Han nådde mig, och 50 000 till.

3. Tin Machines första platta. Att komma hem med den – efter att ha gäspat sig igenom ett par av hans sämsta plattor någonsin (Tonight och Never Let Me Down) och sorgset ha konstaterat att han hamnat i en beklaglig mittenfåra tillsammans med hitlisteabonnenter som Phil Collins och Lionel Ritchie – att komma hem med Tin Machine, se bandet elegant posera i svarta kostymer mot vit bakgrund och höra den mot konvolutet bjärt kontrasterande musiken som räckte långfingret åt varenda DJ inom topplisteavstånd, som pulserade av vildsint animalisk bandenergi och som brutalt knäckte av varenda gren mot hans stagnerade sena åttiotal. Det var lika oförutsägbart som perfekt. Där är han! Igen! Äntligen!

Vilket är ditt bästa Bowie-ögonblick? Skriv och berätta.

Annonser