Om att spara livet på hög

av Hellstranders

Det börjar med att du får ett brev av typen hyfsat-viktigt-men-inte-tillräckligt-för-att-tas-om-hand-direkt. Du lägger det på hallbordet eller i köket, på en bra plats. Senare på dagen kommer barnen hem med några papper från skolan. Du ögnar igenom, prioriterar enligt samma princip som det förra brevet, och vips ligger det i samma hög. Några dagar senare har det hamnat ett par reklamutskick där. Och ett block. Information från kyrkofullmäktige. Dags att deklarera. Din Del. Information till våra hyresgäster. Kvitton. Hem & Hyra. Ett mattehäfte som försvann för två månader sedan. Vårt Älvsborg – Stadsdelsförvaltningen informerar. Teckningar. Plus en massa brev av samma karaktär som det första brevet (försäkringskassan, bankinfo, årsbesked, facket, CSN, info om val av vårdcentral och en och annan räkning) samt alla kuvert! de låg i som på något märkligt sätt lyckats hänga sig kvar vid sitt innandöme.

Det är i det här stadiet av högen som man slutar se den. På något konstigt sätt – så finns den inte. Den ständiga tillförseln av papper fortsätter visserligen, men från att ha varit en gripbar ansamling som man en dag ska ta tag i har den jäsande traven förvandlats till ett oöverstigligt hinder. Ett tröttsamt bevis på ens egen otillräcklighet. En triumferande manifestation av Sedan.

Allt detta slår dig den dagen då det inte längre finns någon återvändo. Du MÅSTE ta hand om högen. Förnekelsen faller åt sidan och du står ansikte mot ansikte med ditt skäms. Du står inför en ångestfylld resa bakåt i ansvars-tiden, till stunder du önskar du kommit ihåg men helst vill glömma. Till dagar av slarv och veckor av ansvarslöshet. Till bortträngda borden och pinsamma insikter av självförakt.

Nu tror du kanske att jag har just en sådan hög att ta hand om idag? Då tror du fel.

Jag har två.

Annonser