Om en morgon med eftertryck

Att gå upp onödigt tidigt en söndagsmorgon behöver inte vara onödigt alls. Inte om man hittar ett argument nödigt nog. Som exempelvis killen som bor över mig.

Åh, alla de morgnar då min ljuva tystnad avbrutits av hans urinblåsas befrielsetunga skvalande eller av den välljudande och kraftfulla bris hans tarmlabyrint producerat under natten!

Ja, det är min granne det. Full av liv och morgonljud. Och jag ställer mig frågan: vad hör han av mitt liv? Letar sig min sömniga mages trevande andetag upp till hans frustande vindtunnel? Tillåt mig tvivla.

Kanske måste man göra sig av med det gamla med eftertryck för att man ska kunna ta in det nya med samma frenesi? Ett mustigt uttryck bäddar för ett lika levande intryck. Ja, det hänger ihop.

Ärtsoppa en söndag, kan det vara något?

Annonser