Anders bit för bit

Month: januari, 2013

Det är något som inte stämmer

Att Bowie bestämt sig för att återvända är underbart. Ny låt, ny platta, och framför allt, nya friska livstecken. Tvärtemot vad alla trott har han inte pensionerat sig för gott, utan i stället hux flux gjort storstilad comeback. Med färdiginspelad musik, nytryckta konvolut, nydesignad hemsida, pressmeddelanden, etc.

Men det är några detaljer som känns lite märkliga. Tänk på alla processer som varit igång. Så många människor som varit inblandade. Musiker, programmerare, pressfolk, grafiker, all logistik… Ju fler människor, desto större risk att något läcker ut. Och ändå visste inte ens de mest välinitierade rockjournalister ett dyft om vad som var i görningen. Hur har detta hemlighetsmakeri sett ut, som låtit en av rockvärldens mest hårdbevakade excentriker agera helt ostört?

Skulle tippa att det skrivits på ett och annat sekretessavtal längs vägen. Men ändå, i dessa dagar, där så gott som inget kan bevaras hemligt – att inget läckt ut?! Imponerande.

En annan sak jag tänkt på är att den nya plattan är planerad att släppas bara ett par veckor innan den stora Bowie-utställningen David Bowie Is invigs på Albert & Victoria i London? (En utställning inför vilken Bowie svurit sig helt fri från allt ansvar.) Det känns som mer än en tillfällighet, om du frågar mig.

Dessutom – enligt ett pressmeddelande idag kommer plattan inte att följas upp vare sig av intervjuer eller liveframträdanden. Ingenting. Nada. Zilch. Hmm.

Många människor inblandade. Stor utställning. Märklig PR-strategi…

Vet ni, jag anar ugglor i mossen, positiva sådana. Det är för mycket som känns … ja, det är för mycket som KÄNNS, helt enkelt. Jag vet inte riktigt vad, men det här kommer INTE att stanna vid ett skivsläpp. Min mage skriker det.

Det är något som inte stämmer. Jag hoppas att jag har rätt.

En lycklig dag

Första känslan var en mild chock. Därefter en oförställd glädje och förväntan. David Bowie släpper nytt material för första gången på 10 år. Officiellt idag, på hans 66:e födelsedag.

Det har funnits tecken på att något var i görningen. För drygt ett år sedan lade jag ut en ledtråd jag hittat i Robert Fripps dagbok. Dessutom att han (DB) bytte skivbolag. Så någonstans i bakhuvudet ekade ett ”jag visste det!”. Men överraskningen är ändå stor.

Singeln som släpptes idag – Where are we now? – antyder om en melankolisk och tillbakablickande återkomst. Minnen från Berlin. Referensen till ”Space Oddity” (Sitting in the dschungel – Sitting in my tin can). Refrängens frågeställning.

Vem är han idag, egentligen? Vilken resa tar han oss med på?

12 mars får vi veta.