Anders bit för bit

Tagg: Brian Eno

Ett inlägg om ”shit”.

Att inte skriva något på nästan ett år. Det borde innebära att man samlat på sig en del som är värt att berätta om.

Det stämmer säkert. Frågan är bara vad.

När jag försöker hitta ämnena, uppslagen, idéerna, orden, berättelserna, skämten, formuleringarna, bilderna, minnena, drömmarna, känslorna, så stannar allt. Det blir tyst. Inget kommer.

Såg en intervju med Brian Eno (eller en, jag har sett hundratals) där han hävdade att ”everything emerges out of shit”. Vad han menade var att även stora fantastiska verk från början var just, skit. Ingenting. Som blev någonting.

Som den här texten. Den blev … någonting.

– – – – – – – – – – – – – –

En oskriven text är också en text. (En klen tröst för en bloggare med skrivkramp.)

– – – – – – – – – – – – – –

”Shit could be worse.” – Okänd

Nytt material från Bowie?

När vi ändå är inne på Bowie …

I förra inlägget publicerade jag en artikel ur Financial Times där Bowies finanser benades ut. Intressant läsning, men det mest intressanta (åtminstone för undertecknad) är att han just nu är på väg att lämna EMI sedan 15 år för att kanske förhandla till sig ett nytt kontrakt med Sony eller Universal. Varför gör han det? Har han något nytt på gång?

Han har ju knappt gett ett fisljud ifrån sig sedan 2004. Paul Trynka, mannen bakom den fina biografin Starman (2011), har i intervjuer sagt att han (DB) pensionerat sig. I en relativt ny intervju med Mike Garson hittar vi åtminstone två tecken på att artistnamnet Bowie numera är utbytt mot det ursprungliga Jones.

När jag för en stund sedan klickade runt i Bowie-djungeln slank jag in på Robert Fripps (gitarrist på ”Heroes”, Scary Monsters) dagbok. Där fanns ett inlägg från 15 november i år som jag helt fräckt klipper ur och publicerar här:

”Rising from traveling adventures, in planes and cars. Dropping off along to way to visit David Bowie, and it gradually appeared that David had some remarkable new ideas in process, not yet public. These he presented indirectly, to allow the penny to drop without prompting. Eno also got involved, and what a flowering of ideas!”

Okeeej?! Nytt material? Nya idéer? Eno? Kanske Fripp? Hmm. Då finns det kanske en rent konkret anledning till att han inte enbart avslutar sitt kontrakt med EMI utan även förhandlar till sig ett nytt?

Plötsligt blev allt lite roligare.

Brian Eno och Daniel Lanois om kreativitet

”Well, we never call them bad ideas. There are only good ideas that don’t work out.”

How´s that for a spirit! För en som vet hur det är att stånga pannan i datorn när idéerna går i stå känns sådana visdomsord som att dra in en frisk havsbris i lungorna efter att ha suttit inlåst en vecka i en otvättad pissoar utan ventilation.

Orden blev sagda av min husgud, producenten och låtskrivaren/sångaren/gitarristen Daniel Lanois i en intervju jag läste härom dagen där han beskrev arbetsklimatet när han jobbar tillsammans med geniet Brian Eno, ett samarbete som resulterat i flera album med U2, bland annat The Joshua Tree.

Han berättar i intervjun att de har satt upp ett antal regler för sig själva i syfte att hålla det kreativa flödet igång. En av dessa regler går ut på att de aldrig får säga emot varandra. Anledningen är att de prioriterar att hålla skaparbollen i rullning framför ifrågasättandet. Skulle det vara så att den ene inte gillar den andres idé så håller de tyst om det. Att hålla med är, enligt Lanois, bättre än att hamna i en diskussion om vem som har rätt eller fel.

Intervjuaren följde upp resonemanget med frågan: ”So you’re saying that if it really was a bad idea, everybody will pretty much realize it at the end of the day?”

Varpå Lanois svarade, och här kommer det igen: ”Well, we never call them bad ideas. There are only good ideas that don’t work out. And even if they don’t work out, that doesn’t make for a bad feel, because we gave it a try.”

Jag har svårt att tänka mig ett bättre kreativt klimat än ett där alla idéer bejakas. Där alla idéer betraktas som bra! Där man vet att vad man än kommer på så är det värt att testas. Inga nej-stoppklossar, ingen geggig skepticism, inget ofärdigt och unket idéslagg liggandes i vrårna.

Man borde tänka så istället för att slänga uppslag efter uppslag i papperskorgen. Allt, precis allt, är värt att testas.

Slutordet går till de båda herrarna själva i en fin samtalsscen ur Daniel Lanois sevärda dokumentär Here Is What Is.