Anders bit för bit

Tagg: Fotbolls-VM

Lagerbäck vs. Maradona = Uppåt vs. Nedåt

Lagerbäck tar över Nigeria. Jag tycker det känns så jäkla kul och hoppas av hela mitt hjärta att det går bra. Det ska bli riktigt intressant att se vad hans filosofi kan göra i ett annorlunda fotbollsklimat. Det är svårt att bli profet i sitt eget hemland, det är han nog den första att skriva under på. Jag tror hans anseende är större i utlandet än här hemma. Håller alla tummar för att han infriar förväntningarna.

Första VM-matchen går mot Argentina med Maradona som förbundskapten. Och just Maradona är, tror jag, den stora anledningen till att det inte kommer att gå bra för Argentina det här VM:et. Där snackar vi nämligen om en som VERKLIGEN är profet i sitt eget hemland. Och inte bara profet, han är snudd på Gud.

Det känns som att det är just därför han fått platsen som kapten, inte för att han är en bra tränare, utan för att han är Maradona! Och de flesta argentinare hoppas säkert att det ska räcka. Men tyvärr. Det var på håret att de tog sig till VM, trots en trupp som skulle få vilken världstränare som helst att börja dregla. Dessutom ser han till att bli avstängd på grund av den numera klassiska avsugningskommentaren till de journalister som kritiserat honom. Hur påverkar det truppen? Vad känner spelarna inför en coach som har svårt att förklara sina idéer (har han några?), som har svårt att motivera spelarna och som kan kläcka ur sig i princip vad som helst och till på köpet åka på en lång avstängning. Skapar han den trygghet i gruppen som är nödvändig för att de ska kunna prestera? Njae, det räcker inte med att vara Maradona, och det tror jag många har börjat förstå.

Och, vem vet, det kanske är ett litet trauma för Argentina att inse att deras nationalklenod, som trots allt kommit tillbaka från både missbruk och hjärtattacker, att hans fotbollsgloria inte bara halkat på sned, den hänger och dinglar i ett ruggslitet snöre. Har de några verktyg att hantera det? De kanske är så förblindade av att de så gärna VILL att deras hjälte ska resa sig och en gång för alla visa vem som är den störste, att de inte inser fakta: han är en föredetting.

Nej, det kommer inte att gå bra för Argentina, tyvärr. Jag hade gärna sett dem i en final mot Spanien, vilket jag tror varit möjligt med en annan tränare. De har ju som sagt ett spelarmaterial av äkta finalkaliber. Messi, Higuaín och Riquelme t.ex.

Jag ser dock fram emot NigeriaArgentina. Det kommer att visa sig vem av dem båda som är tränaren, och vem som borde stannat hemma. Vad gäller det första alternativet så sätter jag en stark peng på Lasse.

2009 kom och gick. 2010 kom.

En hel vecka har snart gått av det nya året och först nu publicerar jag min ”årsrapport”. Vad är det med mig? Har jag gått och blivit saktfärdig? Ja kanske. Är det något jag lärt mig av 2009 är att man måste vara snabb i vändningarna när det handlar om bloggeriet. Nyheter blir blixtsnabbt ”yesterdays news” i bloggosfären.

Just bloggosfären har varit en stor grej för mig 2009. Upptäckandet av den, på allvar. Och då menar jag inte bara själva skrivandet och läsandet utan hur man kan använda sig av en blogg. ”News travels fast” brukar det sägas, och bland bloggarna går det undan, jädrar i min låda. Det finns en hel del spännande skribenter därute som fyller på nyhetsrapporteringarna med nya infallsvinklar och tänkvärda idéer vilket i sin tur kan ge dig en bredare bild av det som händer i samhället (för handen på hjärtat, hur ofta är man egentligen påläst nog för att bilda sig en uppfattning om det som sker runtikring?).

Att jag själv började blogga berodde till stor del på att jag ville lära mig mer om bloggvärlden. Och vad gäller formen på Anders bit för bit så lär det bli en pågående process. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv vad jag egentligen vill ha sagt. Vad är det här för blogg egentligen? Jag är nog den sämste att svara på den frågan. Men namnet säger nog det mesta. Varje inlägg är en ny bit av mig, och på sikt kanske det kan ge dig en hyfsad bild av vem jag är. Typ.

En annan grej som hände förra året var att jag började väsnas. Och med väsnas menar jag att jag börjat lira i band igen, på allvar. De senaste åren har spelandet skett på vardagsrumsnivå, med akustisk sättning, få instrument och i ett makligt reptempo. Men i maj drog jag och två vänner igång THE THIEVES – En oborstad hyllning till The Police. Ett projekt vi pratat om i 12 år och som äntligen fick se replokalens ljus. Plötsligt befann jag mig i ett sammanhang där energi och vildsinthet gällde – igen. Och det var inte bara fruktansvärt kul. Det var skönt. Välkommet. Jag insåg hur mycket jag behöver det. Väsnas!

Och det ser ut att bli mer av den varan. Blev helt nyligen inbjuden att vara med i ännu ett kul band: Jelly Belly´s – ett rutinerat gäng med rockhjärtat på rätta stället. Det ser med andra ord ut att hända en del på gigfronten också. Det ser jag fram emot!

Men jag har inte helt slutat lira ”tyst”. Trevliga och stämningsfulla rep med den osannolika mandolin/ukulele-duon Mando Lele har också börjat prickas in i kalendern. Vem vet vad det kan bli av det? 2010 får utvisa.

På det privata planet har jag fått uppleva en varm och kärleksfull återförening med den kvinna som fram till förra sommaren och fyra år dessförinnan var min flickvän. Och – jag fick några månader senare vara med om den vemodiga men vänskapliga insikten att vi två trots allt inte var ämnade för varandra. Ett ömsesidigt beslut som jag tror var det bästa för oss båda. Jag är dock glad över att den varma och fina vänskap vi har finns kvar, och har en stark förhoppning om att vi ska kunna bevara den. Men – nu växer vi på var sitt håll. Gott så.

Och vad händer 2010 då? Det finns en hel del att se fram emot. Fotbolls-VM till exempel (Spanien klår Tyskland i finalen. 2-1.). Och valet! Jag älskar att följa spelet när partiledarna slingrar sig runt varandras argument i partiledardebatterna. Det lustiga är att de där debatterna på sätt och vis är uppgjorda på förhand eftersom de debatterande i princip vet vad den andre kommer att säga, och vad de ska svara på det. Och det vet vi tittare också. Det handlar inte lika mycket om VAD de säger som HUR de säger det. Valet kommer att bli en fråga om hur väl de olika partibudskapen kommuniceras, och hur smart de sociala medierna används. Idag finns det en möjlighet till dialog med väljarna som inte tidigare setts liken av. Och väljarna vill ha en dialog. Därför gäller det för partierna att gå där stigen är upptrampad istället för att bygga vägar där ingen vill gå. Där väljarna är, där måste de också vara. (Uppdatering: Intressant samtalsartikel om ämnet hittar du här.) Vad gäller utgången väntar jag med att sia, det är för tidigt för det (däremot hoppas jag att SD försvinner från den politiska kartan lika spårlöst som en fjärt i vinden!).

Och så hoppas jag för min yrkeskarriärs skull att reklamåret blir något ljusare än det varit på sistone. Och det verkar som att det är på gång, åtminstone skvallrade slutet av året på det. Det känns i reklammagen.

För övrigt: 2010 – Come what may.