Anders bit för bit

Tagg: Göteborg

Om en gravid lunchpromenad på Västra Hamngatan

Jag tränade på lunchen idag. Jag arbetar på Västra Hamngatan i Göteborg, precis rakt över gatan från Friskis & Svettis sett, så det är smidigt att kila över på ett raskt pass.

Efteråt strosade jag utmed den uteserveringstäta gatan för att köpa mig en lunchmacka en bit bort. Det var varmt, solskenet stod uppsträckt utmed husväggarna, flera gick i enbart skjorta eller t-shirt, och solglasögon blänkte mig i ögat där jag gick.

När jag köpt min macka vandrade jag långsamt tillbaka, och det slog mig att jag under min korta promenad hade sett ovanligt många gravida kvinnor. Jag räknade dem inte, men de var minst tio, kanske till och med femton, som jag antingen höll på att krocka med, släntrade förbi eller såg sittandes på någon av uteserveringarna, smuttandes på en kaffelatte samtidigt som de förstrött lät andra handen stillsamt stryka över sin växande väntan.

Och jag vet inte, kanske hade det att göra med värmen och stämningen på gatan, men när jag såg alla dessa kvinnor med sina fina magar, så kände jag årets första riktiga vårpirr i kroppen.

Annonser

Vännerna Claes Hylinger & Seu Jorge

seu_jorgeFörmiddagens lyssning sträckte sig fram till nu. Satte Seu Jorges bowietolkningar på repeat på jobbet och det fortsatte i samma anda när jag kom hem. Det är skönt när man träffar någon i vars sällskap man trivs.

HylingerEn annan i vars sällskap jag trivs är Claes Hylinger. Göteborgsförfattare med känsla för de små händelserna i livet, som i hans ord blir stora, viktiga, till och med avgörande. Jag har aldrig träffat honom personligen, bara genom hans böcker. När jag läser honom känner jag mig mindre rastlös ifall en dag förlöper utan att något särskilt händer.

farvälJag läste hans kärlekshistoria Ett Långt Farväl för ett tag sedan, för andra gången. Jag hade köpt ett par bra och spännande romaner på dagen som jag såg fram emot att sätta tänderna i, men när kvällen kom blev jag ståendes framför bokhyllan, fick syn på Ett Långt…, tänkte att var inte den där ganska bra ändå, plockade fram den och läste halva första sidan, lade mig på sängen och fortsatte.

Ett Långt Farväl är långt ifrån hans bästa (som jag nog håller Kvällarna på Pärlan för) men det var ett kärt återseende. Som att träffa en gammal vän man inte sett på ett tag och prata ikapp sig om vad som hänt sen sist. Man hinner inte så långt att man återupplever det bästa man en gång hade, men man känner möjligheten att ha det igen.

Hylinger skriver inte bara bra berättelser, han är en hejare på vers också. Den här till exempel:

”Jag vaknade en morgon när klockan den slog sex.

Jag tog mig en kopp kaffe och smör och ost och kex.

Sen satte jag på radion som spelade så nätt.

Då somnade jag åter och sov till klockan ett.”

Claes Hylinger och Seu Jorges. Två möten, en gammal vän och en ny. Två händelser som gjorde mig mindre rastlös idag.

Det har ofta hänt nåt, när man tänker efter…