Anders bit för bit

Tagg: Landslaget

Zlatan – Ett fall för jantelagen

Läste idag att Zlatan tackar nej till landslaget på grund av att han inte är intresserad av att spela träningslandskamper. Han säger;”…jag har nått en nivå när jag känner att jag inte får ut något av det. Jag lägger energi på något som inte ger mig något tillbaka. Det är svårt att känna motivation när det inte finns några viktiga matcher att spela.” Han flaggar dock för att kunna tänka sig spela om det gäller något, t.ex. VM eller EM.

Och vad innebär då det här? Ja på sätt och vis förstår jag honom. Har man vant sig att spela tillsammans med Barças stjärnor och lärt sig vad det tillför ens eget spel måste det kännas frustrerande att komma till landslaget och behöva sänka sig för att passa in. En annan bloggare skrev att Zlatan i landslaget är som om Jimi Hendrix skulle spela i Lasse Stefanz. Spelar ingen roll hur bra han är, han får ändå bara spela De sista ljuva åren. (Det ligger något i det.)

Det finns en riskabel sida av det här myntet. Om fler än han skulle börja resonera så skulle landslaget förlora sin status. Utarmas. Det skulle för en del reduceras till en bisyssla man kan pyssla med när man har tid, när andan faller på, och när man känner för att hänga med de gamla polarna.

Skräckscenariet blir att landslaget på sikt utvecklas till en plantskola för unga talanger som vill visa upp sig på den internationella marknaden, eller för allsvenska spelare som fortfarande när en proffsdröm. Och det vinner vi inga VM på.

Jag funderar vidare. Är det här en isolerad Zlatan-händelse eller är det som jag tror, ett tidens tecken? Det finns en tendens som pekar åt det hållet. Henke Larsson tackade för sig både en och två gånger. Ljungberg likaså. De topprankade spelarna blir mätta, lite äldre, och börjar prioritera bort saker i livet. Och då ryker landslaget.

Jag kan tänka mig att Zlatans beslut väcker ilska i landet, men anar att det ligger en hel del Jante i den ilskan. Man ska inte tro att man är något!! Men det är just det Zlatan gör. Och han inte bara tror, han VET att han är något, och det är till stor del på grund av det som han har nått dit han har nått. Sticker den attityden i ögonen på folk? Jag tror det.

Jag beklagar naturligtvis att Zlatan tackar nej till landslaget, men är han inte motiverad så är han inte det. Vad som är rätt eller fel är inte jag mannen att avgöra. Han vill inte helt enkelt, och då ska han inte spela.

Man kan ju faktiskt vända på steken och glädja sig åt att han inte stängt dörren och istället se fram emot en taggad och sugen Zlatan när det är dags för EM-kval.

UPPDATERING: Läs mer om vad Zlatan tänker och tycker här. Inget om landslaget men däremot en indikation om hans ambition. Sug på den, Jante.

Annonser

No more Mr. Ice guy

Ryktet säger att Sven-Göran Eriksson ville leda landslaget på halvtid. Jag har svårt att tro att en (trots allt) meriterad och erfaren snubbe som Svennis ens skulle komma på tanken att föreslå en sån idiotisk sak.

Men tänk om det var så. I så fall är jag ännu gladare att det inte blev han. Och jag är lika glad att jag slipper få reda på om SvFF skulle tacka ja till det.

Det luktar surt om det hela. Läste att Lagrell sagt att det var ett gammalt löfte mellan honom och Svennis, att de skulle höras om platsen som FK blev ledig. Ett löfte? Vad gör de nu då? Kastar tärning? Snurrar flaskan? Vem som än tar över, må det bli en med glöd nog att bevisa för Lagrell & Co att de hade fel ”första häst”.

—-

Jag tycker inte Bob Dylans julskiva är särskilt bra. Men jag ler när jag spelar den. Räcker så. Den kommer att gå varm när det lackar.

Svennis som förbundskapten? Jag är skeptisk.

Det må låta förenklat, men jag tycker Svennis känns som en fet katt som fördriver tiden med en trevlig och välbetald lyxhobby i väntan på pensionen. Han är rik och mätt, har bevisat sig med några ligasegrar och prestigefyllda tränaruppdrag och har antagligen ett större antal jobberbjudanden än vad som är hälsosamt.

Han har det för lätt för sig, är nog vad jag försöker säga.

Kan man verkligen lita på att Svennis, om han skulle tacka ja till att leda Sverige, går in för det helhjärtat, eller är det bara ännu en punkt han vill lägga till CV:n innan han packar ihop tränaroverallen för gott?

Kan man verkligen lita på att han stannar i motgångar? Vad händer om han plötsligt får ett erbjudande från någon europeisk storklubb mitt i ett haltande EM-kval? Gör han som han (kanske) gör nu, lämnar skeppet (i det här fallet stackars Notts Co) och seglar vidare i en ny båt? En roligare och mer välbetald.

Säga vad man vill om Lagerbäck, men han stod kvar vid rodret i tolv år.

Gör Svennis det? Jag är skeptisk.

SPORT-23s00-SVENNIS-72_368eriksson

Ordet över till en som fick till det

Det är inte sällan jag funderar på Zlatan. Varför är han en sämre fotbollsspelare i landslaget jämfört med i sina klubblag? Har haft ett inlägg på g om det här ämnet långt innan jag ens kom på tanken att börja blogga.

Men jag behöver inte skriva nåt, inte när Martin Ezpeleta, välformulerad bloggare på aftonbladet.se, gör det på det bästa och definitivt roligaste sättet jag läst hittills. Word!