Anders bit för bit

Tagg: Och Solen har sin gång

Läsläget: Från Jeanette Winterson via Stewart Copeland till Ernest Hemingway

Dags för läsresumé. Det har gått undan på bokfronten den sista tiden, och det är bara att tacka och ta emot. Har aldrig kunnat styra det där – vissa perioder plöjer man litteraturåkern som en traktor på metaamfetamin, andra är det valium i tanken.

Jag tror, för egen del, att det beror mycket på i vilken ordning jag läser böckerna. Jag måste variera mig annars tröttnar jag. Dessutom är det mest rättvist mot berättelserna, eftersom jag tenderar att blanda ihop böcker om jag läser flera snarlika på raken. Och det är ju inte bra.

Så sent som idag både började och avslutade jag Fyrväktaren av Jeanette Winterson. En poetisk berättelse om en flicka som lär sig hitta livets ljus med hjälp av en blind fyrväktare. Borde egentligen låta den smälta innan jag skriver om den, men den grep tag och ställde en del spännande frågor. Vi har alla en historia, frågan är bara var den börjar, och slutar.

Innan den ömsom lusläste och ömsom skummade jag Stewart Copelands självbiografi Strange Things Happen – A Life with The Police, Polo and Pygmies. SC var trummis i The Police, inihelvete bra sådan, och det var till stor del på grund av det här som den hamnade i läshögen. Den var tyvärr inte så bra som jag hoppats på. Likt hans trumspel var den intensiv, infallsrik och driven, men vissa partier var tämligen ointressanta. Sen hör det ju till saken att jag hade sett fram emot att frossa i The Police-kuriosa, vilket jag fick, dock inte om deras framgångsår (1978-1984) som avhandlades tämligen raskt och odetaljerat. Däremot berättade han en hel del om återföreningen, vad som föranledde den och hur han hanterade en viss basists (läs Sting) tendens att agera envåldshärskare över bandet. De partierna var klart läsvärda; resten – gäsp.

Och nu säger jag emot mig själv om att variera mig, men innan Copeland klämde jag till med två Ernest Hemingway på raken. Anledningen var dels att jag bibliotekslånat dem och var tvungen att förhålla mig till återlämningsdatumen, men även för att jag varit rejält sugen på EH länge.

Och Solen Har Sin Gång var hans första storsäljare, en magnifik berättelse om ”den förlorade generationen” i 1920-talets Europa. Rumlande festnätter i Paris, närgången skildring av tjurfäktningslivet i Madrid och en befriande osentimental beskrivning av ytliga romanser som tröst mot livsledan och sorgen över den oförlösta kärleken. Sprängbra.

Den andra var Den Gamle och Havet, som många betraktar som hans absoluta mästerverk. Och jag förstår det. Så enkelt, närvarande, och innerligt beskriven är den gamle Santiagos kamp mot naturen, att jag var DÄR. Jag satt bredvid honom i båten och kände sorg över att inte kunna sträcka ut en hand och hjälpa honom dra in svärdfisken, att inte kunna bryta en åra och bistå honom i hans kamp mot hajarna eller stödja honom när han utmattad föll ihop efter att ha nått land. Rörande, realistiskt och vackert. Har du inte läst den – gör det.

Det var det. Nästa på tur blir Middlesex av Jeffrey Eugenides. Pulitzerpris-vinnande tegelsten om ”det moderna Amerika: från massinvandringens ström av fattiga, rädda och sargade människor, över 20-talets förbudstid och sextiotalets raskonflikter in i vår egen tid”. Återkommer om den.

That´s a wrap.

Annonser

Att läsas eller inte, det är frågan

Jag har en massa böcker ståendes på nattduksbordet. Vaknade i morse av att några av dem rasade in i ansiktet på mig. Måste stött till dem på något sätt, eller så valde böckerna bakom att trycka till dem. De kanske blivit trötta på att inte få något uppmärksamhet. Kanske är de rädda för att jag glömt dem. De vill antagligen bli lästa snart. De är ju böcker, för bövelen.

Det blir alltid så. Jag köper böcker snabbare än jag läser. Vissa läser jag direkt, andra får vänta. Och då hamnar de på nattduksbordet på obestämd tid.

Just nu läser jag Pesten av Albert Camus. Köpte den på en loppis för kanske ett och ett halvt år sedan och den har stått där sedan dess. Tills i förrgår. Nu flyttas den runt i lägenheten. Det blir så när jag läser. Jag bär med mig böckerna, lägger dem på bra ställen så jag snabbt kan plocka upp dem när det blir läsläge. (Jag tror en sån som Camus gillar det, att flyttas runt lite.)

Jag brukar försöka variera min läsning. Har jag läst en roman tar jag gärna en biografi efter den. Och kanske nåt facklitterärt efter det. Annars kan det gå illa. Gav mig på Kerstin Ekmans Händelser vid Vatten direkt efter att ha plöjt hela Millennietrilogin. Det var som att gå från 250 km/h på autobahn till en skogspromenad i rullator. Orättvist mot Kerstin, med andra ord.

Hur som helst, här kommer en liten redogörelse över böckerna står just nu i väntans tider på mitt nattduksbord:

• Vitt Brus av Don DeLillo

Inköpt för ca ett år sedan. Översatt av min gamla svensklärare Thomas Preis. Började på den då men det tog sig inte riktigt. Lät den stå kvar i väntan på nytt försök, mycket tack vare Falling Man av samme författare, som jag läste i våras: En ensam man vandrar dammtäckt ut ur förödelsen efter 9/11 med en portfölj i handen som inte är hans. En grandios inledning på en gripande berättelse om det stora amerikanska traumat. Rekommenderas.

• Amberville av Tim Davys

Fick den upptryckt i ansiktet av min deckarentusiastiska mor. En noir-berättelserna där alla karaktärerna är mjukisdjur(!) skriven under pseudonym av än så länge okänd svensk. Liggtid: ca ett år. Lär troligtvis ta minst lika lång tid innan jag läser den.

• Min far hade en dröm av Barack Obama

Påbörjades för ett halvår sedan, kom enligt hundörat till kapitel 13 (sid 267), men lades därefter till hanlingarna på obestämd tid. En av de böckerna på senare tid som jag glömt att fortsätta på. Tappade intresset helt enkelt. Nog för att han är spännande både som person och fenomen, men det är inte jätteintressant att läsa om varenda enskild person han träffat i sitt arbete som lokalpolitiker i Chicago. För pratig helt enkelt. Kan dock få en chans till.

• Strandmannen av Peter Kihlgård

Utläst. Har av olika skäl ej hamnat i bokhyllan än. Åtgärdas snarast.

• Älskad, saknad av Joyce Carol Oates

Inköpt för två år sedan. Har varit ”nästa bok” vid flera tillfällen men varje gång blivit omkörd strax innan mållinjen. Är det en ständig tvåa?

• Och solen har sin gång och Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Inlånade från Frölunda Bibiotek igår och även de böcker som hamnade på min näsa imorse. Ligger högst på läslistan efter Camus, och det är inte enbart på grund av återlämningstiden. Känner på mig att jag har en lång Hemingwaypriod framför mig. Riktigt lång.

• The Border Trilogy av Cormac McCarthy

Läste de två första nyligen – All The Pretty Horses och The Crossing – och ska inom kort ge mig på den avslutande delen – Cities of the Plain. För er som inte läst McCarthy – jag avundas er! Ni har fantastiska läsupplevelser framför er.

• The Road av Cormac McCarthy

Lästes för ca ett år sedan. Ligger sedan dess på ständig lut att bli omläst. Kanske den starkaste roman jag läst. Nej, det ÄR den starkaste! Separat inlägg lär komma under rubriken Anders Tipsar. Var så säker.

• Fyrväktaren av Jeanette Winterson

Inlånad av granne och även påbörjad men lagd på jäsning tills vidare. Verkar ha stor potential men vill invänta dess rätta läge. En roman har alltid ett läge, sen är det olika hur mycket man väljer att ge dem möjlighet att visa sig i sin bästa skrud. Det känns som att Fyrväktaren är värd SITT läge.

• Låttexter av Bob Dylan

No explanation needed. His Bobness is da shit!

• Krönikor av Göran Tunström

Samling med de krönikor Tunström skrev i Metallarbetaren och Dagens Arbete på 90-talet. Alltid läsvärd. Alltid rolig. Alltid djupt mänsklig.

Avslutningsvis – heter det nattduksbord eller nattygsbord? En snabb sökning på Språknämndens hemsida ger detta svar:

”Den helt dominerande formen är nattduksbord. Men båda används och måste godkännas. Båda formerna återfinns också i ordböckerna. Man kan förstås också säga sängbord.Nattduksbord är det ursprungliga ordet, från slutet av 1600-talet, som då snarast betydde ’toalettbord’. Sina toalettsaker hade dåtidens dam av värld nämligen i en nattduk.

Under 1700-talet uppstod så nattygsbord genom association till ordet nattyg, som betydde saker som ’nattdräkt’, ’nattmössa’. Tyg förr kunde betyda ’saker’, ’don’, jfr verktyg.”

Så vet ni det.