Anders bit för bit

Tagg: Zlatan

Hur går det med spanskan, Zlatan?

Igår tryckte Zlatan in sitt första spelmål på hur länge som helst. Jag knöt en näve i soffan och tänkte: ”Äntligen! Måtte det lossna för honom nu.” Det har varit på gränsen till plågsamt att se honom i de senaste matcherna. Han har sett ensam ut. Man ser honom sällan kommunicera med sina lagkamrater i ord, han tittar mest ner i backen, och när någon gör mål är han nästan alltid sist framme och gratulerar.

Jag undrar ibland vad han säger när han klappar om målgöraren. Han tittar oftast åt ett annat håll och verkar mest mumla något, medan de andra skriker och tjoar.

Och då går den här tankesnurran igång: Ponera att Zlatan har problem med språket. Tänk dig in i situationen att han inte helt och hållet förstår vad de andra i laget säger, och att han inte kan uttrycka det han vill få sagt till dem. Om det vore så, så är det kanske inte så konstigt att han hamnar lite utanför, eller att han håller igen när någon annan gör mål: han har inte den språkliga kanalen för att uttrycka det. Och om det är så är det heller inte så konstigt om det påverkar hans kroppsspråk. Det ena ger det andra.

Det här är bara en tanke som slog mig igår. Naturligtvis har hans agerande med formsvackan att göra också. Han har höga krav på sig och är en klassisk anfallare. Hans uppgift är att göra mål, och när målen uteblir och chans efter chans bränns så är det klart att han blir låg.

Hur som helst, det var gott att se honom igår. Men jag ser fram emot att se honom peka mer och ge direktiv. Eller stå och ledigt småprata med någon innan avspark. Det hade känts tryggare då.

Zlatan – Ett fall för jantelagen

Läste idag att Zlatan tackar nej till landslaget på grund av att han inte är intresserad av att spela träningslandskamper. Han säger;”…jag har nått en nivå när jag känner att jag inte får ut något av det. Jag lägger energi på något som inte ger mig något tillbaka. Det är svårt att känna motivation när det inte finns några viktiga matcher att spela.” Han flaggar dock för att kunna tänka sig spela om det gäller något, t.ex. VM eller EM.

Och vad innebär då det här? Ja på sätt och vis förstår jag honom. Har man vant sig att spela tillsammans med Barças stjärnor och lärt sig vad det tillför ens eget spel måste det kännas frustrerande att komma till landslaget och behöva sänka sig för att passa in. En annan bloggare skrev att Zlatan i landslaget är som om Jimi Hendrix skulle spela i Lasse Stefanz. Spelar ingen roll hur bra han är, han får ändå bara spela De sista ljuva åren. (Det ligger något i det.)

Det finns en riskabel sida av det här myntet. Om fler än han skulle börja resonera så skulle landslaget förlora sin status. Utarmas. Det skulle för en del reduceras till en bisyssla man kan pyssla med när man har tid, när andan faller på, och när man känner för att hänga med de gamla polarna.

Skräckscenariet blir att landslaget på sikt utvecklas till en plantskola för unga talanger som vill visa upp sig på den internationella marknaden, eller för allsvenska spelare som fortfarande när en proffsdröm. Och det vinner vi inga VM på.

Jag funderar vidare. Är det här en isolerad Zlatan-händelse eller är det som jag tror, ett tidens tecken? Det finns en tendens som pekar åt det hållet. Henke Larsson tackade för sig både en och två gånger. Ljungberg likaså. De topprankade spelarna blir mätta, lite äldre, och börjar prioritera bort saker i livet. Och då ryker landslaget.

Jag kan tänka mig att Zlatans beslut väcker ilska i landet, men anar att det ligger en hel del Jante i den ilskan. Man ska inte tro att man är något!! Men det är just det Zlatan gör. Och han inte bara tror, han VET att han är något, och det är till stor del på grund av det som han har nått dit han har nått. Sticker den attityden i ögonen på folk? Jag tror det.

Jag beklagar naturligtvis att Zlatan tackar nej till landslaget, men är han inte motiverad så är han inte det. Vad som är rätt eller fel är inte jag mannen att avgöra. Han vill inte helt enkelt, och då ska han inte spela.

Man kan ju faktiskt vända på steken och glädja sig åt att han inte stängt dörren och istället se fram emot en taggad och sugen Zlatan när det är dags för EM-kval.

UPPDATERING: Läs mer om vad Zlatan tänker och tycker här. Inget om landslaget men däremot en indikation om hans ambition. Sug på den, Jante.

Äntligen julafton!

Första advent är kommen och julgirlanderna lyser på balkongen. Första ljuset är tänt och favorittomten står på sin traditionella plats i fönstret och håller utkik. Jag tar ett bett på pepparkakan och låter kroppen fyllas av julstämningen. Äntligen julafton.

Men sakta i backarna, kanske du tänker. Det är ju flera veckor kvar till jul. Till den julen ja, svarar jag. Ikväll är det dopparedan för mig och alla andra fotbollsälskare. Det är nämligen dags för El Clásico!

Barcelona möter Real MadridCamp Nou klockan 19.00. Zlatan & Co ska läsa lusen av Ronaldo med anhang och visa i vilket skåp fotbollsskorna ska stå.

Så bänka er i soffan alla vänner, ladda upp med julmust, vört och mumma, duka fram sillen, griljera skinkan och kläm en snaps. Julafton är här!

Ordet över till en som fick till det

Det är inte sällan jag funderar på Zlatan. Varför är han en sämre fotbollsspelare i landslaget jämfört med i sina klubblag? Har haft ett inlägg på g om det här ämnet långt innan jag ens kom på tanken att börja blogga.

Men jag behöver inte skriva nåt, inte när Martin Ezpeleta, välformulerad bloggare på aftonbladet.se, gör det på det bästa och definitivt roligaste sättet jag läst hittills. Word!

Saturday morning blogging down

Det är så gott att vakna ibland. Att utan någon särskild anledning bara vara fånigt glad för att det är en ny dag. Att – trots att det är mulet ute och att man inte har något annat att göra innan kvällen än att städa, handla, tvätta, röja, slänga, sortera – bara nöja sig med att det känns skönt att vara vaken.

Kaffet står på bordet, k.d.lang strömmar ut ur iTunes, hennes förträffliga och smakfullt nedtonade platta Hymns Of The 49th Parallell. Ahh. Perfekt. Snart ska dammvippan fram. Kul! Och första högen ska in i den trötta tvättmaskinen. Kanon! Och det ska handlas i en svindyr närbutik för att det är för jobbigt att släpa sig bort till Hemköp. Äntligen!!!

När man hamnar i det här läget handlar det inte bara om att njuta av det i stunden. Det gäller att hålla kvar det också. Att, varje gång det börjar slutta nedåt, påminna sig om morgonkänslan, klamra sig fast vid den som hängde det på livet, inte ge sig förrän man baxat dit den igen, att inte låta de själsligt förlamande sisyfosuppgifterna ta bort känslan av att – allt är bra idag.

Men jag oroar mig inte för det. Inte idag. Idag har jag lätta fötter, mitt bröst är fyllt av livgivande syre och jag blickar uppåt, mot höjder där frihet, kärlek och glädje härskar. Jag blundar och njuter av denna morgon, så vacker och fulländad.

Och det är med den här fridfulla känslan som utgångspunkt som jag drar min slutsats, nämligen att Sverige krossar, mosar, förnedrar och gör finmald slarvsylta av Danmark ikväll! Kom igen nu! Go Zlatan!!!

zlatan-ibrahimovic_938813